Numer används boxern som både sällskap, bruks, bevakning och räddningshund. Den har alltså många goda sidor för den som vill vara aktiv och för den som enbart vill ha en mysig sällskapshund.

Den är godmodig, barnkär och trots det sorgsna uttrycket lekfull och den åtnjuter alldeles rättvist en stor popularitet.

Historik.

Redan grekerna i antiken använde doggar som skräckinjagande stridshundar. Först under medeltiden utvecklades den till storviltsjägare och så småningom till boskapsdrivare. Framåt slutet av 1800 talet fick boxern den särprägel som nu klart skiljer den från antikens doggar. Hur rasnamnet "boxer" kommit till är en omdiskuterad fråga, men det lär i varje fall inte ha något att göra med "boxare" även om den gärna slås med framtassarna.

Utseende

Boxern skall vara en muskulös, ädel och stram hund. Huvudets utformning ger rasen dess karakteristiska prägel, nosen skall vara kraftig, bred och kort med något framskjutande underkäke. Pälsen är slät och glänsande. Boxern kan vara tigrerad, gul och skäckig med mörk mask runt ögon och nos. Hanhunden skall vara 57-63 cm över manken, tiken 53-59 cm.

Nyheter

Uppdaterad

27-05-2008

Album